Del 3. Paragraf 13-18.

13. Rätten till egendom, vilken har bevisat tillhöra naturligt de individuella personerna, måste likaså tillhöra mannen i hans roll som familjens överhuvud, för att inte säga att denna rätt är ännu viktigare i förhållande då den mänskliga personen får en vidare utsträckning i familjegruppen. Det är en av naturens heligaste lagar att en far ska sörja för föda och nödvändigheter för sin avkomma och likaså är det naturligt att ha skulle önska att hans barn vilka, så att säga, bär vidare på och fortsätter hans personlighet, skulle få från honom vad som är nödvändigt för att hålla dem borta från brist och misär mitt ibland det dödliga livets osäkerheter. På inget annat sätt kan en fader påverka detta än genom ägandet av produktiv egendom vilket han kan överföra till sina barn genom arv. En familj är som vi sett, inte mindre än en stat ett äkta samhälle, styrt genom en auktoritet speciell för den själv, nämligen faderns auktoritet. Detta gör därför att gränserna vilka är föreskrivna för själv anledningen att den existerar får inte överträdas och familjen har åtminstone jämbördig rätt med staten i valet och strävandet efter sådant som är nödvändigt för dess bevarande och dess rätta frihet. Vi säger också ”åtminstone jämbördig” för på samma sätt som det privata hushållet är förelöpare, i praktiken likväl som i teorin, till människans samling till samhällen, måste familjen följaktligen ha rättigheter och skyldigheter som är föregående samhällets, och som har sin grund mer direkt i naturen. Om medborgarna, om familjerna genom att ingå i förening och gemenskap, skulle uppleva hinder i samhället istället för hjälp och skulle finna sina rättigheter under attack istället för upprätthållande skulle samhället rätteligen vara något att avsky istället för åtrå.

14. Därför är uppfattningen att den civila makten skall tränga in och utöva ingående kontroll över familjen och hushållet en stor och fördärvlig villfarelse. Sant är att om en familj befinner sig i ett ohanterligt nödläge, fullkomligt utan vänners stöd och utan någon utsikt att klara sig, är det rätt att extrem nöd blir mött av offentligt hjälp eftersom varje familj är en del av samhället. På samma sätt om det på hushållets område skulle inträffa grava kränkningar av de ömsesidiga rättigheterna skall det offentliga ingripa för att tvinga parterna att ge till varandra sin beskärda del, för detta är inte att beröva medborgarna på deras rättigheter utan att rättvist och riktigt skydda och stärka dem. Men de styrande i samhället får inte göra mer, för här bjuder naturen dem att stanna upp. Faderns ansvar kan varken upphävas eller absorberas av staten då den har samma källa som människolivet självt. ”Ett barn tillhör sin far” samt är och var fortsättningen av sin faders personlighet, och strikt talat tar barnet sin plats i det civila samhället inte av sin egen rätt men i rollen som en medlem av den familj i vilken det är fötts. För av den enkla anledningen att ”barnet tillhör sin far” är det som sankt Thomas av Aquino sade ”före det [barnet] nått förmågan till fri vilja, är de under sina föräldrars makt och ansvar”. Därför agerar socialisterna mot den naturliga rättvisan och förstör hemmets struktur genom att åsidosätta föräldrarna och försvara en statlig uppsyn.

15. Vid sidan av orättvisan är det helt uppenbart vilken upprördhet och vilket tumult det skulle bli hos alla klasser och till vilket avskyvärt slaveri medborgarna skulle utlämnas. Dörren skulle öppnas på vid gavel för avundsjuka, ömsesidig förolämpning och till osämja, rikedomens källor skulle uttömmas för ingen skulle längre ha något intresse av att använda sina talanger eller sin flit, och den idealjämlikhet om vilken de närt behagliga drömmar skulle i själva verket bli ett utjämnande av alla ner till samma nivå av misär och förfall. Det är därför tydligt att den huvudsakliga lärosatsen i socialismen, egendomsgemenskapen, måste vi å det starkaste ta avstånd ifrån då den bara skadar dem den var menad att gynna, är direkt motstridig människans naturliga rättigheter och skulle skapa förvirring och oreda i samhället. Den första och mest grundläggande rättesnöret man ska ha med sig för att lindra massornas situation måste vara det privata ägandets okränkbarhet. När detta har fastslagits går vi vidare till att visa var den sökta lösningen står att finna.

16. Vi nalkas detta ämne med tillförsikt när vi utövar det ansvar som rätteligen tillhör oss, för inget praktiskt svar härpå kan finnas utan religionen och Kyrkans ingripande. Då det är vi som är religionens hedersvakt och huvudsaklig utdelare av vad som gäller Kyrkan skulle vi, verkar det som, försumma vår befintliga plikt om vi inte ingrep. Utan tvekan kräver denna mycket allvarliga fråga uppmärksamhet och kraftansträngning från andra vid sidan av oss – slagfärdigheten hos statsmännen, hos arbetsgivarna, av de rika, ja även av de arbetande klasserna själva, för vilka vi vädjar. Men vi understryker utan tvekan att alla människans strävanden kommer att vara fåfänga om de lämnar Kyrkan utanför. Det är Kyrkan som insisterar på detta, genom Evangeliets auktoritet, genom vars läror konflikten kan få ett slut, eller åtminstone, göras avsevärt mindre bitter, då Kyrkan inte bara använder sina ansträngningar till att upplysa sinnena utan också att genom sina bud leda alla och en vars liv och handlingar. Kyrkan lyfter och förbättrar den arbetande mannens villkor genom en lång rad organisationer och gör sitt bästa för att värva alla klassers tjänster genom att diskutera och bemöda sig att på det mest praktiska sätt föra fram de arbetande klassernas intresse, och betänker att av denna anledning måste tillräckligt skydd finnas, i tillbörlig mängd och omfång, genom satens ingripande och lagens auktoritet.

17. Det måste i första hand erkännas att det medfödda och naturliga tillståndet inbyggt i de mänskliga affärerna måste tas med i beräkningarna för det är omöjligt att reducera samhället till en enda död nivå. Socialisterna gör i detta avseende sitt yttersta, men alla strävanden mot naturen är fåfänga. Det finns mellan människorna mångahanda och viktiga skillnader; folk skiljer sig i kapacitet, skicklighet, hälsa och styrka. Ojämlik rikedom är den nödvändiga följden av ojämlika villkor. Dessa ojämlikheter är långtifrån ofördelaktiga för individen eller samhället. Det sociala och det offentliga livet kan bara bevaras genom olika möjligheter till näring och ett agerande för de många delarna och att varje man som regel väljer det tillstånd som bäst passar hans speciella privata omständigheter. När det kommer till kroppsliga spörsmål även om människan aldrig fallit från oskuldens tillstånd skulle hon inte ha förblivigt rakt igenom sysslolös, men det som då hade varit hans fria val och glädje blev då obligatoriskt och det smärtsamma sonandet för hennes olydnad. ”därför vare marken förbannad för din skull. Med vedermöda skall du nära dig av den i alla dina livsdagar.” (1 Mos 3:17).

18. På samma sätt kommer de andra smärtorna och vedermödorna i livet aldrig ha något slut på jorden, för syndens följder är bittra och tunga att bära och måste följa människan så länge hon lever. Att leva och att uthärda är därför mänsklighetens lott och låt dem sträva så mycket de kan, för ingen styrka och inget knep kommer någonsin att lyckas att förvisa den olycka och de bekymmer som omgärdar det. Om någon skulle hävda motsatsen, som hävdar frihetens välsignelse för ett hårt pressat folk, en ostörd vila och en konstant glädje, bedrar folket och deras lögnaktiga löften kommer bara en dag frambringa en värre ondska än den nuvarande. Ingenting är mer användbart än att se på världen som den verkligen är och samtidigt söka, som vi har sagt, någon annans stans för svaret på dess problem.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s