Del 6. Paragraf 31-33.

31. Det kan dock inte betvivlas att för att uppnå detta vi strävar efter, måste inte bara Kyrkan utan alla mänskliga aktörer, vara samstämmiga. Alla som är berörda av saken skall vara av samma mening och efter förmåga agera gemensamt. Det är i detta precis som med försynen som styr världen att händelsers resultat ofta inte kommer till skott om inte alla delar samarbetar. Det är därför tillräckligt att undersöka hur staten skall delta i detta förbättrings- och hjälparbete.

32. Med staten syftar vi här inte på det specifika statsskick som föreligger i den eller den nationen, utan Staten rätt förstått, vilket betyder, vilket styrelseskick som helst som i sina institutioner överensstämmer med sunt förnuft och den naturliga lagen, och den gudomliga vishetens påbud vilka vi har utlagt i encyklikan ”Immortale Dei”. Den viktigaste plikten för Statens härskare är därför vara att säkerställa att lagarna och institutionerna, den generella utformningen och administrationen av det offentliga, skall i sig själva vara sådana att de förverkligar gemensam välgång och privat framgång. Detta är gott statsmannaskaps rätta räckvidd och de styrandes uppgift. En Stat växer och frodas framförallt genom moraliskt styre, välreglerat familjeliv, respekt för religion och rättvisa, det återhållsamma och rättvisa upptagandet av skatter, framsteg i konsterna och handeln, jordens rika överflöd; ja genom allt som gör medborgarna bättre och lyckligare. Häri ligger också i de styrandes makt att gynna alla klasser i Staten, och bland de övriga att på yttersta sätt tillvarata de fattigas intressen; och detta i kraft av hans ämbete, och utan misstanke om otillbörlig inblandning eftersom det faller inom det offentligas domän att tjäna det allmänna bästa. Ju mer detta görs till gagn för de arbetande klasserna genom lagar ju mindre behov kommer det finnas att söka drastiska medel för att hjälpa dem.

33. Det finns en annan och djupare avvägning som inte får förloras ur sikte. I Statens ögon är allas intressen, vare sig hög eller låg, jämbördiga. Medlemmarna av de arbetande klasserna är av naturen medborgare och med samma rätt som de rika. De är verkliga delar vilka genom familjen lever det liv som utgör samhällets kropp; och det behöver knappast sägas att de är i varje stad i stort numerärt överläge. Det skulle vara oförnuftigt att försumma en del av medborgarna och favorisera en annan del och därför måste den offentliga makten noggrant och punktligt sörja för de arbetande klassernas välfärd och uppehälle; för annars skulle rättvisans lag vilken föreskriver att alla skall få sin beskärda del brytas. För att citera de kloka orden av Sankt Thomas av Aquino ”På samma sätt som delen och helheten på vissa sätt är identiska, så att vad som tillhör helheten på sätt och viss tillhör delen”. Bland de många och allvarliga uppgifter de styrande måste göra sitt bästa för att uppfylla för folket, är den första och viktigaste att agera rättvist – med den rättvisa som kallas distributiv – och som gäller alla klasser lika.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s